Det här med att hoppa. Jag har tagit mig så långt att jag står framme vid kanten nu. Och tittar ner. Och vajar lite. Vajar lite med en klump i halsen. Vajar med hjärtat i halsgropen och näsblodet pulserande.
Behöver något verkligt. Praktiskt. Klickar hem en kalender för nästa år.
En kalender som jag inte har en aning om vad den kommer att innehålla. Hur ser dagarna ut? Hur mår jag? Vad har jag för mobilnummer? Bara en sån sak..
Och ute öser regnet ner. Och mannen ligger hemma med ont i hals och leder...
Heja dig! Att hoppa mot det okända och inte veta vad som kommer är läskigt och underbart. Kram
SvaraRaderaDu vågar! Jag vet att du kan. Att almanackan inte är full och du inte vet allt är inget dåligt, det är sunt! Jump Jump! Jag knuffar dig om du behöver....:-)
SvaraRaderaK: tack. Det är läskigt, värre än vad jag trodde, men tack vare många fina runtomkring så vågar jag..nog..
SvaraRaderaMia: du är en av de fina..;-)