måndag 3 september 2012
Det här livet..
Min farfar, han med det grå, lockiga håret och de lite sträva kinderna.
Han som alltid stoppade saker i våra skor.
Han som älskade våra små barn och pratade om en "djävul".
Min farfar somnade in igår.
Efter lång tid av smärta och oro.
Efter ett långt liv.
Min dotter tycker att han har haft tur som har haft en långt liv.
Visst är det så. Och visst vet man att livet är såhär.
Lika ledsen är man ändå.
Vila i frid, lilla Farfar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det går inte att förbereda sig, eller att sörja i förskott. När det väl händer sköljer sorgen över med full kraft. Det dröjer men sen kan du minnas med glädje och skratta igen utan den där hjärt-taggen. Kram vännen
SvaraRaderaFår en tår i ögat. Lilla H... Skönt att få somna in efter smärta och oro. Tänk vad länge du fick ha honom kvar! Ledsamt är det oavsett, men var glad för att du kan känna. Kommer ihåg att jag drömde om min farfar ett år efter han gått bort, och vaknade så glad för att jag hört hans röst igen i drömmen. Kramar!!!
SvaraRadera<3
SvaraRadera