Något typ av lugn

Det är höst i luften. Visst är det så. Jag älskar det. Och jag vill genast köpa koftor och mysigare kläder.. Snälla mot kroppen. Jag tog en promenad igårkväll. Helt själv och det regnade. Jag skulle kunna skriva att det var för att jag var så sugen på att röra på mig, ,tyvärr var det inte fallet. Jag var tvungen att lämna huset. Fort. Diskussionerna och bråken tär. Vi har en rätt bökig tid hemma just nu. Lille M vill inte gå till dagis för de flesta av hans små kompisar har börjat förskolan. Och kvar är han på dagis.. N växer men är liten och nya kompisar och hej och hå. Och sen vi: två rätt trötta, lite tuffsiga föräldrar som har jobbat hårt, hårt i sommar med köket. Det är väl bara att hålla i och se framåt. Och att dra på snabba promenader ibland. Jag är lite starkare. Troligtvis för att jag har tagit ett beslut och väljer att vila i det en stund. Att stå och svaja mellan olika val är påfrestande. Jag stannar i mitt beslut just nu och vilar. Kanske tar jag nya tag inför nästa år, kanske inte. Jag försöker vara här och nu. Att det är svårt är en underdrift, men jag försöker och mer än så kan jag inte kräva av mig själv. Jag är ingen övermänniska. Och det är okej.