Kanske är jag extra känslig nu med alla svängar, beslut och livskriser?
Eller så att jag som flesta är..grinar på skolavslutningar...
Liten tjej, eller stor i orden liten på jorden, så full att förväntan. De gröna ögonen spanar, flackar. Vill se vad kompisarna har på sig, vill kramas med alla. Vill vara med där det händer. Kinderna glöder och handen för undan luggen hela tiden. För luggen hamnar i ögonen, det gör den..den är nyfönad dagen till ära och med platt hår känner hon sig som en tonåring. Det vet jag. Det har hon berättat. För sin mamma.
Hon fick lämna presenten till fröken, presenten som hon valt. Så stolt.
Och så grinade jag lite till.
Åh unge! Du är de bästa jag har gjort!
Jaa sannerligen är ungarna det bästa man gjort!
SvaraRadera