Dagarna rinner som sand genom fingrarna. Solen hjälper till. Med så mycket.
Min kropp är fortfarande trött, men den kräver inte flera timmars sömn per dag för att fungera längre. Jag vilar, dvs jag ligger still en stund varje dag fortfarande men den kan ju aldrig skada känner jag.
Och ja, jag har vågat mig ut. I början av min sjukskrivning kändes det helt fel att sitta ute i solen med en kopp kaffe mitt på blanka dagen. Det kändes som att jag ska skolkade från jobb och barn.
Nu vet jag bättre och skillnaden är enorm. Att sol ger lycka är inget påhitt.
Jag rycker en maskros ( säg inte till Lille M ) här och där, dricker lite kaffe, målar en planka och känner sakta, sakta hur energin kommer tillbaka till mig.
Snart är det dags att åka och lämna tillbaka golvprov, handla rose och bröd..
Välkommen fredag!
- Posted using BlogPress from my iPad
Mitt hjärta blir varmt av att läsa. Blir glad över att du mår bättre och att du tillåter dig själv att njuta. Är det inte när vi stressar runt och GLÖMMER att njuta, som dagarna rinner förbi som sand? Så är det för mig. Värsta stora kramen till dig, fina människa!
SvaraRaderaLåter bra vännen, låter bra! Skönt, njut lilla människa, du behöver sol och ros'e å helg p familj å kärlek!
SvaraRadera