Efter avstämning med Le Boss så lättar det lite. Jag får som sansa mig, som han, norrlänningen, uttrycker sig.
Jag kan inte, ska inte, bör inte och hinner inte vara överallt på en gång!
Det vet jag, trots det är det svårt att praktisera.
Jag blir rädd, livrädd, varje gång jag hör om någon bekants bekant som är sjukskrivna för utbrändhet.
Jag vet vilka tecken man ska passa sig för, och jag vet att många av dem stämmer in på mig.
Jag tror att det handlar om att äga sin dag.. Mitt liv! Min familj! Min jävla dag!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar